Det är blocktänkandet och inte SD, som är största hotet!

Seriösa statsvetare, ledarskribenter, andra politiska kommentatorer och etablerade politiker talar om att man måste införa regler, som gör det möjligt för minoriteter i riksdagen att styra och regera landet! Det verkar som om dessa helt har tappat sin intellektuella skärpa. För mig betyder demokrati och parlamentarism, att det är de beslut som har stöd av parlamentets majoritet, som skall gälla, även om detta naturligtvis kan uppfattas som störande, för block, partier och politiker, som inte lyckas samla en sådan majoritet.

I det nu aktuella fallet fanns två budgetförslag i slutomröstningen. Det ena, alliansens, stöddes av en majoritet av parlamentsledamöterna (M, FP, C, KD, SD), framröstade av en majoritet av de röstande i senaste valet. Det hävdas att praxis, en oskriven regel, föreskriver att den som röstat på ett förslag som redan fallit i tidigare omröstningar, inte har rösträtt i slutvoteringen. En sådan princip, att man bara får rösta en gång, kan vara rimligt om det t.ex. gäller att utse personer i utskott e.d. och man vill uppnå proportionalitet. Det finns dock ur demokratisynpunkt inget som helst skäl för en sådan ordning i slutvotering om budget. Det alternativ av de två i slutvoteringen, som har bäst stöd i parlamentet, bör ur demokratisynpunkt självfallet vara det som antas.

Varför tycker inte etablissemanget att det skall vara så? Jo, etablissemanget består av två block, som båda vill manipulera, så att deras förslag vinner, trots att båda saknar majoritet. De två blocken skulle naturligtvis kunna jämka ihop sina ståndpunkter och formulera ett gemensamt förslag. Skillnaden mellan deras förslag är, om man tar tre steg tillbaka, ganska marginell. I ett stort antal av våra kommuner och landsting lyckas man genom sådana jämkningar utan större problem enas om förslag, som får ett majoritetsstöd. I riksdagen, den stora sandlådan, är detta otänkbart. För att varje block, parti och ledamot skall framstå som en viktig och betydelsefull förkämpe för landets bästa, måste man hävda att andra blockets alternativ vore en katastrof för nationen! Därför kan man inte kompromissa! För att rädda landet (och sin egen position och självbild), menar man att man måste införa regler, som gör det möjligt för minoriteter att få bilda regeringar. Man måste då se till att eliminera inflytandet från de ledamöter som inte ingår i de två etablerade blocken. Man vill att det största av de två etablerade blocken skall få regera oberoende av vad ledamöterna utanför de två blocken har för åsikter. Man måste försöka eliminera Sverigedemokraternas, SD:s, röster i de viktiga voteringarna! Det kan man göra snabbt genom att skriva in tidigare praxis i riksdagsordningen, dvs. att den som lagt fram och röstat för ett annat förslag än de två blockens, inte skall få rösta i slutvoteringen. Dessutom har man en oskriven överenskommelse mellan de två etablerade blocken, att det största av dem får utse statsminister, som sedan får försöka bilda regering. Det mindre av dessa två block lägger snällt ned sina röster, så att inte SD skall kunna ha något inflytande på regeringsbildningen. Delar av etablissemanget säger sig vilja ha liknande ordning vid alla voteringar. Då kan dessa två block totalt styra vad som händer i sandlådan. Man menar att detta är principiellt korrekt och bra för landet och för demokratin.

Detta manipulerande genomskådas nog av en stor del av väljarna, och man ser att SD bekämpas med ojusta manipulativa metoder och inte med argument i sakfrågorna. SD:s sakfrågor vägrar man diskutera. Det är fullt rimligt att förvänta sig, att detta ökar stödet till SD, så länge manipulationerna pågår. Gör tankeexperimentet att detta pågår tills SD har 118 riksdagsledamöter och block A och B har 116 resp. 115. Om blocken framhärdar med det de nu hävdar är absolut nödvändigt, dvs. lägger fram var sitt budgetförslag (i stort sett identiska som nu) och röstar för dessa, då vinner SD:s förslag i slutomgången med 118 röster mot 116 (block B får ju inte rösta då eftersom deras förslag redan fallit). Så skulle det bli med de tillägg som nu diskuteras i skrivna riksdagsordningen. Vore det bra för landet? Vore det demokratiskt? För det kan väl inte vara så att det just för att ett betydande antal väljare röstat på ett parti som heter just Sverigedemokraterna som inflytandet av deras valda ombud måste elimineras? För att eliminera just SD, som man måste göra det möjligt för riksdagsminoriteter att regera?

Nu skall det ju erkännas att gällande propositionsordning i riksdagen är av gammalt datum och inte frammanipulerad just nu av blocken (med undantag för specialen om näst största blockets nedlagda röster i statsministeromröstningen). Den är tänkt att fungera (även) när det finns flera olika part(i)ers förslag/utskottsreservationer att rösta om. Dock diskuterar ju nu vissa partier och auktoriteter hur just propositionsordningen bäst skall utnyttjas eller manipuleras för att eliminera inflytandet för SD:s ledamöter och därmed deras väljare.

Snälla etablerade partier! Sluta med ert erbarmliga sandlådebeteende och gör det kommunpolitiker klarar utan problem. Se till att prata med varandra och se till att det i de viktiga principfrågorna (dvs. där regeringen måste få igenom sin slutliga linje) finns en majoritet som tar ansvar för landet! Resonera er fram till kompromisser i utskottet! Gör som i Norrköping: Skriv en lista på sådant ni är överens om över blockgränserna, och en mycket kortare lista om sådant ni är oense om, och där ni därför måste jämka ihop er, tillräckligt många för att ge underlag för en majoritet.

Klarar ni inte det är ni inte kvalificerade för era uppdrag utan bör flytta er ut i den riktiga sandlådan!

Norrköping 7 december 2014.
Bengt Lennartsson